Headerbild

Om Eric Ivanssons minnesfond

Vid Erics bortgång bildade Carlton Eric Ivanssons minnesfond. Ur fonden delas ett årligt stipendium ut till en spelare i klubben som lever upp till de idrottsliga ideal som Eric hade. Det vill säga sportsligt uppträdande, stor träningsvilja, och främjande av Carltonandan.

 

Vem var Eric?

1923 kom Eric till världen, han växte upp strax utanför Nora. Redan i tidig ålder var han fysiskt aktiv och han behöll sitt intresse för idrott livet ut. Under ungdomsåren var det friidrotten som var idrotten framför andra. Han höll på med flera grenar såsom längd och höjdhopp, men favoritgrenen var spjutkastning. Om jag inte är helt felinformerad tror jag att han befann sig just under landslagsnivå i spjut. Ett tecken på att han var duktig i friidrott var att han värvades till Motala för att kunna tävla med dem.

Ett antal år senare gick flyttlasset till Kumla, här spelade han badminton tillsammans med herrar som Lennart Hamrén och Tore Eriksson i olika gymnastiksalar. När Kumlahallen öppnades 1969 bildade bla dessa herrar badmintonklubben Carlton.

Eric var en av de ”eldsjälar” som brukar finnas i alla ideella föreningar. Han var alltid nere på träningarna även efter det att han slutat att träna serielaget. Om han inte strängade racketar så stod han och spelade med nybörjare. Vi som har haft Eric som tränare vet att han gillade att köra hårt. Klassiska övningar från hans tid var ”idioten”, ”Albergarn”, 3 minuter clear och mycket mer. Framförallt gillade han spelare som kämpade till sista svettdroppen. Något skönspel var inte att tänka på utan man kämpade tills man stupade, oavsett om det var träning eller tävling. Eric brukade ansvara för styrkeövningar, och även när han själv började bli till åren och han var stark som en oxe. Det var inte någon som hade en chans att bräda honom när det gällde styrka.

Somrarna brukade Eric tillbringa ute vid sommarstugan i Kristinehamn tillsammans med sambon Gull-Marie. Eric var bohem. Han gillade att leva friluftsliv och inga bekymmer var stora nog att rubba hans positiva attityd. Här vid Vänerns strand blev det mycket fiske, målande (tavlor) och pulande med stugan.

1998 gick Eric bort alldeles för tidigt. Han dog hastigt och utan någon föraning. Jag tror dock att det var tur att han inte drabbades av en långvarig sjukdom som kanske hade hindrat honom från fysisk aktivitet. För var det något som Eric inte gillade så var det att vara inaktiv.